Opsynligas logga

berättelser från psykiatrin

Förutsättningarna för trygg och säker vård minskar

Jag arbetar inom specialistpsykiatrin och när jag var på intervjun lovade min chef mig att jag skulle få gå utbildningar, något jag saknat inom tidigare yrkesområde och känner är viktigt för att vara den bästa för den enskilde som jag ska möta.
Min nuvarande chef har skrattande påtalat att ”vem av oss har utbildning?” när jag önskat få gå en grundläggande utbildning för de diagnosgrupper som jag förväntas arbeta med dagligen, då jag känner att jag inte kan fullt ut hjälpa patienterna då jag saknar verktygen.
Jag läser på denna sida om hur missnöjda patienter är med att det tar lång tid att få rätt insatser, är svårt att bli förstådd och känna att någon vet hur en ska bemöta på ett lämpligt sätt – Och jag håller med. Vi saknar verktyg för att bättre hjälpa och på ett mer effektivt sätt fånga upp saker som dyker upp för att snabbare sätta in rätt stöd. Under ett år har fyra av mina kollegor sagt upp sig för att de saknat kompetensen och inte erbjuds vidareutbildning samtidigt som vi är underbemannade med besparingskrav i en tid där psykisk ohälsa bara växer men förutsättningar för trygg och säker vård minskar.

N-ordet

Under pågående läkarsamtal med en äldre patient som var inlagd i slutenvården närvarade en skötare som var svart. Patienten kallade skötaren för n-ordet flera gånger. Läkaren sa ifrån, men sjuksköterskan viftade bort det och sa ”Han är gammal, han förstår inte”.