När mitt ex gjorde slut med mig för andra gången blev min depression värre. På inrådan av min lärare besökte jag samtalskontakten på skolan. Jag gick dit och berättade precis hur dåligt jag mådde. Att jag hade självskadat och struntat i att
äta förut under depressionen och var orolig att falla dit igen. Jag berättade helt enkelt att jag mådde asdåligt, hade ständig ångest och att jag saknade mitt ex så att det gjorde fysiskt ont. Svaret jag fick? ”Men du, se det från den ljusa sidan! Nu kan du ju spana in killarna här som du inte kunnat göra tidigare.” Kände mig så otroligt nedvärderad i den stunden, och gick aldrig mer dit. Man bemöter inte en ung person som dels sörjer en person de älskar, och dels lider av svår ångest och depression med risk för självskadandet på ett så nonchalant sätt. Usch!